Vedens väg

När man väl har en vedanläggning så måste man ju också se till att trygga försörjningen av ved. Om man inte tänker sig för kan det lätt bli ett slitigt jobb, men med bara litet eftertanke så kan det bli en rätt så behaglig upplevelse. Att arbeta med ved har någon slags märklig attraktionskraft. Det känns helt rätt att sätta till axeln lite och jobba med kroppen. Speciellt för en slipsnisse som jag själv känns det gott när arbetet resulterar i ett konkret och synbart resultat.

Lite lätt romantiserat kanske, men tillåt mig citera mig själv:

"Tänk att få stå i vårsolen på vedbacken och höra fågelsången medan vedklippen går, kanske tända en brasa att grilla korv på med familjen eller ta en kopp kaffe i en paus eller varför inte bjuda in några goda vänner på lite vedplock kombinerat med äppelkaka och vaniljsås."

För att uppnå detta nirvanatillstånd så krävs det naturligtvis lite prylar. Men innan man börjar leta efter bra saker som underlättar vedhanteringen så bör man ta en rejäl funderare på hur stor del av vedens väg från skogen till pannan man vill ta ansvar för själv och vilken del man vill leja bort. Ungefär så här skulle man kunna dela in några olika huvudkategorier, betingat av investeringsbehov.

1. Köper färdigkluven ved. Lite beroende på var man bor så finns det många som säljer färdigkluven ved i stjälpt mått i rätt längd. Det egna arbetet består då av att få in veden i vedboden. Pryttlar: En vedtransportör underlättar.

2. Köper färdigkluven meterved. Detta är ett vanligt leveransalternativ från vedmakare. Det som man som vedeldare då behöver göra är att få rätt längd på veden, vanligtvis ner till halvmeterved. Ytterligare pryttlar: Såg och möjligtvis någon slags praktisk sågbock så att kaparbetet kan bedrivas effektivt är väl en god idé.

3. Köper stock levererat till egen huggplats. Här börjar vi spotta i nävarna lite. Du ser till att du får leverans till sågbacken i form av stock i tremeterslängder. Metoder och redskap att gå från stock till kluven ved till rätt längd finns det nog lika många varianter på som det finns vedeldare och det finns många fantastiska maskiner som professionellt eller egenhändigt knåpats ihop av uppfinnarjockar. Ytterligare pryttlar: Typiskt behövs något som kapar stocken och sedan nåt som klyver den samma. Vedatleten kör med motorsåg och klyvyxa, vedprocessorer som både kapar och klyver och som spottar ut färdig ved på ett transportband finns att hyra. Själv använder jag mig av en vedklipp, som jag tycker är en kalasmaskin.

4. Hämtar stock från vägkant eller i skog. För den som det känns naturligt för så kanske man vill hämta stock från olika platser i nejden och, om man inte har egen skog vill säga, kunna vara extra flexibel i syfte att kunna utnyttja olika tillfällen som bjuds att finna billig råvara. Pryttlar: Denna ambitionsnivå har nackdelen att det drar med sig ytterligare investeringsbehov i form av traktor, kärra och lämplig skogskran.

Det finns säkert ytterligare nivåer, mellansteg och alternativ men i huvudsak så är det någonstans här man landar i olika huvudalternativ.

Hur har jag själv gjort då?

Ja, det började lite trevande i ena ändan om man säger så. Jag började med att köpa meterved av grannen och hade väl inte riktigt löst hur jag skulle förvara veden på något riktigt bra sätt, utan det blev utomhus på pall. Men nu så tycker jag att jag fått till en bra lösning. Nedanför finns lite bild och text kring detta.

		Någonstans att förvara kluven ved och annat...Jag byggde en liten maskinhall för min gamla traktor m.m. och passade då på att ordna med en vedbod på ena kortsidan. Reglat cc60 och har sedan klätt insidan med armeringsnät för att det skall skapa ett ordentligt luftrum mellan ved och plankvägg. Nu har jag inte lagt på någon panel än. Funderar nämligen på om jag skall fixa något som gör att jag kan öppna luckor i väggen för att få bra genomströmning. Körde hela vintern så här öppet och det har funkat fint (impregnerade reglar) men i påskas när det blev snö så yrde det in rätt bra så på sikt blir det nån slags plankvägg också. Här är förrådet just färdigfyllt.
		Och så här ser utrymmet ut från ingången. 6 meter för ved på djupet 3 meter brett och möjligt att få upp ved 3 meter upp i luften ger det ett teoretiskt mått på 54 kubikmeter. Man tappar dock lite grann pga raskanten på framsidan. Praktiskt maxmått ca 45 kubikmeter, tippar jag. Kommer att bygga en dörr i traktens dörrfärg, kromgrön, i sommar. Den ved som jag lägger upp här får torka ett knappt år innan jag lastar upp den på pall, där den får torka ytterligare en vår och sommarsäsong innan det är dags köra in den i pannrummet.
		Transportbandet är monterat uppe i taket. Satte fast transportören på en stadig I-balk och har satt ändarna i gångjärn på hängrullar i en vanlig dörrskena så att jag kan skjuta hela transportören till lämplig plats allt eftersom utrymmet fylls på med kluven ved. Funkar mycket bra, veden hamnar exakt där jag vill och det är inga problem att fylla upp utrymmet upp till tre meters höjd.
		Andra ändan på transportören jag satt fast i ett vajerspel så att den enkelt kan vinschas ned när man behöver den och så att den enkelt kan återställas. Givetvis finns det en extra, fast, säkerhetshake i det uppfällda läget så att någon klåfingrig unge inte skall få transportören i skallen om man börjar leka med vinschen.
		Här är en bild när transportbandet är dockat med vedklippen. Klart att producera!
		Alla träd som man har möjlighet att göra om till ved är ju inte riktigt så välartade så att de håller sig under vedklippens öppning på 29 cm. Då kommer svärfars enmetersklyv väl till pass. Ett riktigt hembygge med automatisk retur i ändlägena (lär vara någon hydraulkomponent från en utgödslingsanläggning som gör tricket). Jättebra att den tar enmetersved. Sista kapningen och klyvningen gör jag i vedklippen.
		Jag vill kunna välja var och när jag skall fixa veden. Jag skaffade traktorn, en härlig gammal Ferguson FE35 från 1957 i början av 2000-talet, långt innan jag började med att älta vedtankar. Steget var därför inte långt att leta efter en begagnad Starkran på Blocket för att klara av de tunga stocklyften, samt att införskaffa en timmervagn i passande storlek. En -57:a kan vara lite nyckfull ibland men smidigheten är svår att slå! Och efter lite kärleksfull omvårdnad så tickar bensinmotorn på riktigt fint.
		En Stihl-studie på timmerkranen in action som lyfter på en fet björkbit i 45 cm-klass för klyvning. Om man har något riktigt segt träslag eller om man har en grenklyka eller så så kan man behöva lyfta upp och hänga stocken i kranen så att stocken bara når en del av klyvjärnet. Funkar inte det så får man som sista utväg ta och använda sågen i längsled för att försvaga den.
		Så, när man har klyft och klippt så det står härliga till så har man drygt 30 kubikmeter med ved klar att torka i vårsolens glans. Inte så mycket med att orda om. Nåja, reglarna på framkanten är för att hantera raskanten så att inte veden rasar ut för långt. Jag har en dörr till direkt till höger och där måste jag få plats med en pall när jag skall plocka dern torkade veden och lägga på pall. I och med att jag har lösa reglar som jag bara lägger på allteftersom högen växer så är det ingen risk att transportbandet slår i under drift. För att hålla reglarna glesa, så det inte blir en tät liggande regelvägg, passar det bra att använda armeringsnätets hål och lägga reglarna i höjdled som det passar. I "x-led" så stöttar regeländarna mot en stående väggregel. Det är egentligen inte mycket kraft som behövs för att hålla emot veden, så därför är det inga problem att reglarna tar kraften åt det veka hållet.
		Jaha, när den dagen kommen är det bara att börja lasta upp den torkade veden på pall. Bara att sätta ihop en pall med nättransportkragar och börja fylla. Det här är en mycket stilla och kontemplativ arbetsuppgift som passar utmärkt att göra i par. Hustrun och jag brukar stå och plocka på ved från var sin kortända, och det finns gott om tid att samtala, filosofera och lösa diverse världsproblem eller så. När en pall är färdigfylld drar jag in den med pall till de övriga pallarna (se nedan). Denna arbetsuppgift gör man således tidigt på våren innan man skall börja klyva ny ved eftersom utrymmet måste tömmas.
		Här står alla pallarna färdigfyllda som jag skall använda för kommande eldningssäsong. Att kunna använda palldragare på betonggolv är ju så helt otroligt smidigt och det underlättar hanteringen betydligt.
		Se där ja, pallen tom i pannrummet och ingen värme i tankarna. Dags att fylla på med ny ved. Demonterar och bär ut palldelarna genom dörren och passar på att städa under rullbanan...
		Så, rullbanan städad och dörren öppnad. Allt klart för att ta emot ny ved... ...ja så när som på att jag måste sätta excentern i läge så att den yttre transportören kommer i lastläge.
		Två pall framkörda så det är bara att hämta dem med... ...den makalösa Ferguson -57:an, denna gång utrustad med pallyftare, en hederlig gammal Tole Gaffellyft från AB Hulthéns Maskinfabrik i Moheda med feta balkar från Domnarvets järnverk. Hulthéns finns kvar och på deras historiesida kan du också se en vedklyv av deras tillverkning
		En bild till på detta härliga ekipage. Lyften är ställd med lite bakåt-tilt för det gör det så mycket lättare att lämna lasten smidigt när man lastar av...
		Jodå, det går att precisionsbacka med en gammal Ferguson också....
		Då puttar vi in den första pallen i pannrummet... ...hela vägen...
		...hämtar pall nummer två... ...och puttar in den också.
		Så där ja, då är pannrummet fyllt med ved för denna gången.
OK, om man nu vill röra veden så lite som möjligt, och har total frihet att rumstera om på den tomt man har och kan bygga om och till helt efter eget önskemål, hur skulle då vedhanteringen kunna se ut? Ja, som vanligt handlar det om att se på hela systemet, inte bara pannrummet för sig och vedhanteringen för sig. Hade jag varit managementkonsult i vedbranschen så hade det säkert kallats VCM eller nåt sånt (ja, Ved Chain Management.) Kolla in bilden nedan. På vedbacken får man acceptera en omlastningspunkt. Yxa upp och vedprocessa in i ett av två vedlager (som skulle kunna se ut som mitt "stjälpta" lager med transportband. Vedlagret skall vara tillgängligt i direkt anslutning till pannrummet. Transport från vedlager till panna samt liten buffert i form av skottkärra. That's it! Tror detta scenario minimerar det antal gånger som man behöver ta i vedklabben.